Mindre än två månader kvar till denna rejäla utmaning som jag skall ta mig an för tredje gången. Gällande allt det praktiska har jag en fördel då jag vet vad som väntar men jag kämpar med de mentala förberedelserna inför loppet.
Det svåra med att göra det igen
Mitt sämst genomförda lopp, Gotrun 100 Miles, var en repris på att springa 100 miles. Jag hade bra koll på de praktiska delarna av loppet men jag misslyckades genom att jag inte förberedde mig mig mentalt på rätt sätt. Därmed tappade jag motivationen under loppet. Jag blev på dåligt humör, ifrågasatte alltihop och lovade mig själv att aldrig springa så långt igen.
När man istället inte kan loppet eller sträckan så måste man förbereda sig noga och planera en mängd praktiska detaljer. Genom att göra det, och ta sig den tiden inför loppet, så förbereder man sig också mentalt. De mentala förberedelserna sker samtidigt som de praktiska.
Det luriga är när man inte behöver förbereda de praktiska detaljerna. Hur förbereder man sig då mentalt? Det vet jag inte riktigt. Men jag är i alla fall medveten om problemet och att sätta ord på det hjälper förhoppningsvis.
Man ska vara lite rädd
För att vara rätt mentalt förberedd tycker jag att man skall vara lite rädd eller i alla fall nervös inför loppet. Det är när man ligger vaken på natten, oroar sig för om man har glömt något och tänker på vad man skall göra om något händer under loppet, som man har rätt fokus.
Det är då man får upp motivationen och det är då man känner i kroppen varför man skall genomföra loppet. All tvivel försvinner. Och det är så härligt när man springer ett tufft, långt lopp och inte en sekund tänker på att bryta eller ifrågasätter sitt val av självplågande hobby. Det är bara helt självklart att man ska i mål. Man är taggad och peppad på att ta sig dit. Man är också glad och på gott humör, trots slitet, geggan och mörkret.
Givetvis ska man inte vara för rädd inför loppen, då är det en för stor utmaning man tagit sig an. De långa loppen är ju bara avancerade vuxenlekar och egentligen helt irrelevanta. Det får ju inte kännas farligt eller att man känner sig för orolig inför det hela. Men en viss rädsla hjälper absolut för att förbättra den mentala förberedelsen och motivationen under loppet.
Förra året sprang jag första halvan av Sandsjöbacka Trail 185 km själv. Fjorton timmar i natten skulle avverkas, helt ensam, och det var jag lite rädd inför. Tänk om något skulle hända? Trilla och slå mig? Vildsvin? Ja, jag hade många tankar inför loppet.
I år springer jag inte ensam utan ger mig av med två andra. Det känns skönt för att vara själv var inte så kul. Framförallt kunde jag inte springa avslappnat, utan var hela tiden på min vakt och koncentrerad. Men det innebär att jag i år inte alls är rädd inför loppet utan helt lugn.
Decembers tankar om Sandsjöbacka 185 km
Nu är det December, en månad kvar till loppet. December är en månad full med annat än löpning i livet. Julklappar, skolavslutningar, jobb som skall avslutas etc. Jag lägger väldigt mycket tid på sånt nu och tänker sällan på min utmaning i januari.
Men när jag gör det är känslan lugn och jag behöver tagga upp. Jag har köpt en del av allt jag behöver så som nya skor, tights och Umaras sportdryck. Så planeringen har i alla fall börjat.
Sandsjöbacka Trail 185 km är en tuff utmaning med ca 75% dnf rate. Alltså 75% kommer inte i mål. Det beror på terrängen, mörkret, reptiderna, vädret och att det inte finns vätskestationer på den första halvan av loppet. Så mitt övergripande mål är att överhuvudtaget komma i mål, för mig den tredje gången på raken. Särskilt vid dåligt väder kan det bli ett riktigt kämpigt lopp. Jag vill som alltid även komma i mål med ett glatt humör och en bra känsla i kroppen.
För att bli motiverad och för att fokusera på de mentala förberedelserna har jag tänkt ha lite mer specifika mål med loppet. Tanken är att försöka göra loppet perfekt. Eller i alla fall så bra jag kan och jag vet två saker som jag vill förbättra. Dessutom har jag en tid jag vill slå, men då får allt funka väldigt bra om det skall gå vägen.
Jag skall inte få blåsor
Förra året fick jag massor med blåsor på fötterna och mål nummer ett är att det inte ska hända igen. Det var första gången det hände och det var ju inte alls skönt. För att lyckas med detta har jag köpt en bok, Fixing your feet, där det står allt om hur man gör för att hålla fötterna i form under långa lopp. En otrolig bok faktiskt, att man kan skriva nästan 500 sidor om hur man tar hand om fötterna på ultralopp trodde jag inte var möjligt. Dessutom faktaspäckat och ganska fängslande läsning. Jag har inte kommit så långt i den men hittills kan jag verkligen rekommendera den.
Det jag än så länge valt att läsa är kapitlen om blåsor. Jag kommer gå på deras tips och förändra en del saker så förhoppningsvis undviker jag blåsor i år. Dessutom har jag nu lärt mig vad jag ska göra om jag känner att blåsor är på gång. Så mål nummer ett med Sandsjöbacka Trail 185 km i år är att vara blåsfri.
Jag skall bli mindre svullen
Mål nummer två är att minska svullnaden i kroppen när jag springer långt. Jag blir svullen i ansiktet, ben och fötter på långa lopp. Jag gissar att det beror på att jag kör på väldigt mycket sportdryck. Gällande det här målet så har jag inte kommit så långt i planeringen, så jag vet inte riktigt hur jag ska förändra energiintaget. Jag behöver göra mer research. Men tanken är nog att äta mer bars, gels och mat istället för stenhårt blandad sportdryck. Eventuellt också växla sportdrycksmärke.
Det här målet känns mer risky för energimässigt, och för min mage, så har det funkat bra med mycket sportdryck på mina lopp. Det är dock obehagligt, det kan till och med göra ont, om man blir för svullen.
Jag skall springa under 30 timmar
Förra året sprang jag loppet på 31,5 timmar. Det var nästan en timma snabbare än första året. Nu vill jag göra det på under 30 timmar.
En timma skall jag kapa genom att starta senare. Det här loppet är ju lite speciellt för man får välja starttid. Genom att starta en timma senare än förra året får jag en timmas vila i Tjolöholm istället för två. Två timmar behövs inte, för jag kan ändå inte somna på den korta tiden. Men en timma behövs för att äta, sätta sig ner en stund, byta kläder och packa för andra halvan av loppet.
Sen, med lite flyt, färre blåsor på fötterna, så kan jag nog kapa en halvtimma på andra delen av loppet och därmed komma i mål på under 30 timmar.
Men det här målet är inte lika viktig som att undvika blåsor. För om vädret är kass spelar tiden ingen roll, då gäller det bara att ta sig i mål. Det kan vara snö, is, många minusgrader, spöregn och kuling. Så målet med att springa under 30 timmar gäller bara vid hyfsat väder. Som sagt, det övergripande målet med loppet att överhuvudtaget komma i mål, och det med ett glatt humör.