Förberedelser inför Sandsjöbacka Trail 185 km
Mindre än två månader kvar till denna rejäla utmaning som jag skall ta mig an för tredje gången. Gällande allt det praktiska har jag en fördel då jag vet vad som väntar men jag kämpar
Bor i stan men springer helst i skogen. Och gärna långt.
Funderingar och erfarenheter kring motivation och den mentala utmaningen med att springa ultra. Det går att nörda ner sig i många olika områden inom löpning och just nu tycker jag detta är mest intressant. Det är också viktigt och svårt.
Mindre än två månader kvar till denna rejäla utmaning som jag skall ta mig an för tredje gången. Gällande allt det praktiska har jag en fördel då jag vet vad som väntar men jag kämpar
Nu var det alltför längesedan jag sprang ett lopp, jag saknar det verkligen. Nu kommer hösten då min tävlingssäsong brukar starta. Det är hög tid att fixa en plan och boka lopp.
Efter Kullamannen 2024 har jag funderat över min planer för nästa år och jag har många tankar om lopp. Ska jag anmäla mig till Kullamannen igen? Ska jag anmäla mig till UTMB eller springa mindre lopp i Sverige?
Tre veckor kvar till Kullamannen som jag springer för tredje gången i rad. Jag längtar och är laddad för i år skall jag ge järnet. Formen känns bra och jag ska springa mer offensivt än tidigare år.
Efter rivstarten i Januari 2024 med Sandsjöbacka Trail 185 km så hade jag ingen plan med träningen för året. På måfå satte jag upp ett mål i Strava som resulterat i en ganska ensidig träning, mestadels med löpning till och från jobbet. Men trots brist på genomtänkt struktur och variation i träningen så ser jag resultat och nu är det snart dags för lopp.
Jag är anmäld till Bocksten Vineyard Backyard Ultra 2024 nästa helg. Jag sprang det loppet förra året, min första Backyard och förstod då att det är extra viktigt med målsättning och motivation i en backyard ultra. Man vet inte hur långt loppet är och man kan väldigt enkelt lägga av när som helst.
Man kan inte alltid bara springa långa lopp var och varannan månad. Livet måste också få ta plats och så är det nu.
Inför Kullamannen 2023 var motivationen mitt stora frågetecken. Varför skall man springa så långt och utsätta sig för något så jobbigt?
Jag gick mentalt helt in i väggen på mitt senaste lopp vilket jag aldrig gjort förut. Det gick bra med allt det praktiska och tidsmässigt men inte alls med humöret. Glädjen till att springa lopp var borta och det blev en lång, lång kamp mot hjärnspökena för att ta mig i mål.
Jag tycker det är svårt att sätta fingret på varför jag springer så mycket och ibland också så långt. Det är svårt att hitta rätt i själen, hitta ärliga anledningar och sen förmedla det med ord, men jag skall försöka. Jag lyssnat en del på den lysande podden Löparens själ och funderat på hur deras resonemang kan appliceras på mig.