Efter Kullamannen 2024 har jag funderat över min planer för nästa år och jag har många tankar om lopp. Ska jag anmäla mig till Kullamannen igen? Ska jag anmäla mig till UTMB eller springa mindre lopp i Sverige?
Kullamannen 2025
De senaste två åren har jag anmält mig till Kullamannen så fort anmälan öppnat. Då är det som billigast, sen höjs priserna efterhand. Man har även kunnat sälja sin startplats om man ångrar sig eller blir skadad och då få tillbaka alla pengar.
Men i år fick jag en dålig känsla när jag skulle anmäla mig. Priset hade gått upp till närmare 3000 kr vilket är mer än dubbelt så mycket som de flesta andra svenska 100 miles lopp. De hade även infört nya regler vilka innebär att man inte får man sälja vidare sin startplats. Istället får man en refund av Kullamannen på mellan 0 och 60% av anmälningsavgiften beroende på hur nära inpå loppet man avbokar. Sen säljer kanske Kullamannen startplatsen igen och då har priset gått upp ännu mer.
Detta gjorde att jag inte kände för att anmäla mig. Nä, tänkte jag, det här känns ju inte kul längre, och så stängde jag impulsivt ner webbläsaren. Sen var startplatserna slutsålda.
Så skoj är inte Kullamannen tycker jag. Det är kul att det är ett stort event som drar mycket folk och bra löpare. Det är också en häftig start med riddare, musik och riktigt bra uppladdning. Men bitvis är banan trist. De åtta milen mellan Kullaberg och Hovs Hallar är enformig och den sista lilla prologen är konstlad. Nä, springer jag igen, då gör jag det mestadels för UTMB stenar (lotter för att delta i UTMB finalen i Chamonix).
UTMB 2025
Jag skulle väldigt, väldigt gärna springa UTMB en gång. Det verkar helt fantastiskt och alla jag pratat med som gjort säger att det är det häftigaste de gjort och att jag bara måste försöka få en startplats. Även om jag hade kunnat försöka få en startplats till år, UTMB 2024, så försökte jag inte det. Jag hade annat roligt på agendan än löpning i somras. Nästa år ser det likadant ut och att få en startplats skulle stressa mig.
Det är dock ungefär en månad tills jag behöver besluta mig om att anmäla mig till UTMB 2025 och än så länge har jag inte beslutat mig.
Små svenska lopp
Det som känns mest rätt är Uka Pain 2025. Det ser så härligt ut att springa i skogarna i fjällen och att delta i ett mindre, mer gemytligt lopp. Det vill jag göra, det känns rätt i magen.
Jag funderar också på att ta mig an Sandsjöbacka Trail 185 km igen. Det blir mer en kamp, en inre resa, för inget är gratis i det loppet. Terrängen är bökig, vädret är kass, underlaget geggigt och halt och det finns knappt publik eller ens dagsljus på loppet. Ner i källaren bara.
Hur mycket fokus ska löpningen ta av livet?
Återigen handlar mina tankar om hur mycket fokus som löpningen skall ta från resten av livet. Det är en ständig fråga för mig. Att ta sig an större och större utmaningar, springa lopp utomlands och lägga pengar och semester på resor och lopp stjäl fokus från familj och annat viktigt i livet. Det är en balansgång och kan orsaka stress. Löpningen och loppen skall inte kännas så, det skall vara lustfyllt.
Varför jag springer lopp
För att sortera upp mina tankar om lopp så finns det två olika typer av faktorer som göra att jag vill springa lopp.
Dels är det yttre faktorer så som omgivningen under loppet, starten och publiken. Kullamannen är på det sättet mäktigt och roligt för det är ett stort lopp. Göteborgsvarvet som jag springer varje år ger ännu mer yttre påverkan för det är en riktig folkfest längs hela banan.
Det andra är inre faktorer som är svårare att sätta fingret på. Många av de lopp som jag känt som bäst, för jag mått bäst och känt mig starkast och mest euforiskt glad, det är väldigt små lopp. Ett exempel är den backyard jag sprang för några månader sedan. Eller Sandsjöbacka Trail i början av året. Då har det inget med de yttre omständigheterna att göra, det beror på annat som jag inte riktigt vet.
Det jag vet är dock att när det inre stämmer, då är det helt fantastiskt att springa lopp och det är det som jag vill uppleva med mina lopp.
Därför spelar storleken på lopp ingen större roll och att inte vara anmäld till Kullamannen känns just nu helt rätt.
Hur jag gör med UTMB har jag inte bestämt. Någon gång ska jag försöka få en startplats, men nu är det först och främst fokus på balans i livet för då mår man bäst. Det är vad allt handlar om och inte bara lopp och löpning.
1 svar på “Tankar om Lopp 2025, Kullamannen och UTMB”