Denna blogg började som en privat dagbok. Under flera år använde jag den för att samla mina tankar och funderingar kring min löpning, allt i hemlighet och utan att någonsin vilja publicera det. Det kommer så mycket tankar under löppassen och att skriva och tvingas sätta ord på dem gör det enklare att komma fram till något och sedan gå vidare. Denna mentala process är huvudanledningen till att jag har denna blogg.
Om du läser det här så är det ingen hemlig dagbok längre utan en öppen blogg för det är också roligt att dela med sig, höra andras tankar och få feedback. Jag hoppas att ni kan tycka om den, inspireras och lära er någonting om löpning.
Kort om min löpning
Under mina första 30 år i livet tränade jag bara ibland, i perioder och jag testade på många olika sporter. Jag var absolut ingen sportig typ. Men 2012 sprang jag min första halvmara, Göteborgsvarvet, och det har jag gjort varje år sedan dess. Det var ungefär då jag började träna mer regelbundet, i början var det löpning men också mycket gym.
Åren som följde försökte jag bli snabbare som löpare. Det var fartrekord som gällde på milen, Göteborgsvarvet och på maraton. Intervaller och vo2max var på agendan. Men till slut tyckte jag det slet för mycket på kroppen och framförallt blev loppen inte lika roliga när man ska pressa sig och hela tiden försöka slå sitt personliga rekord. Man hann inte med att njuta av loppen, löpningen och publiken.
Det krävdes förändring. Klockan fick stanna hemma under löppassen ett tag och jag ställde upp som farthållare på Göteborgsvarvet bara för att ha så kul som möjligt under loppet. Det kan jag verkligen rekommendera för det var riktigt roligt.
Jag fick även upp ögonen för att springa längre och långsammare. Under pandemin, när många lopp var inställda, gick jag Pace on Earth träningsprogram ”10 månader mot 10 mil” för att lära mig mer om att sprina långt. Loppen blev längre och längre tills jag nu nått den magiska distansen 100 miles.
Helst springer jag i skogen eller naturen men det blir många transportpass till och från jobbet för att få lite mil på mätaren. Varje vecka försöker jag också få in lite gym och gamla rehabövningar då jag har haft en del skador, framförallt ischias, diskbråck och hälseneinflammation.
Jag är ingen expert på löpning och ultra men något har jag väl lärt mig. Det kommer jag dela med mig av samt mina reflektioner kring löpning och om att springa långt. Mentalt är det en stor utmaning som tål att funderas igenom.
Mer om mig
Nu börjar jag komma upp i ålder och är närmare 50 än 40. Jag bor i centrala Göteborg med min underbara fru. Jag har tre barn, en modell äldre och två yngre varianter.
