Inför Kullamannen 2023 var min motivation för löpning mitt stora frågetecken. Varför skall man springa så långt och utsätta sig för något så jobbigt?
En tid av funderingar
Som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg så har min motivation för löpning varit försvunnen och jag har inte vetat mitt varför. Varför jag skall kämpa på och ta mig i mål, eller varför jag ens skall anmäla mig till långa lopp. Jag har inte vetat målet med min löpning efter att jag klarade den magiska distansen 100 miles för första gången.
Inför Kullamannen i år så var det något jag funderade mycket på och läste allt jag kom över kring att hitta mitt varför. Detta är ingen lätt fråga för svaret måste komma inifrån, det skall kännas djupt i kroppen och verkligen vara sant för en själv. Det kan inte vara någon annans svar på frågan eller nåt ytligt och klatschigt som att jag vill testa mina gränser.
Mitt varför
Ungefär en vecka innan loppet började det klarna för mig. Något växte fram som kändes rätt och jag började känna mig lättare i sinnet och mindre fundersam. Svaret är ungefär så här:
Jag kan detta. Det är en härlig känsla att veta hur man gör och känna att jag kan något som är så extremt. Det är också få förunnat att kunna göra detta, att ha de fysiska förutsättningarna, tiden och möjligheten att springa såna här lopp. Jag ser det som en lyx och det skall jag ta tillvara på. Jag skall ta tillvara på det för att varje lopp är en sån stor upplevelse. Det lämnar mig aldrig oberörd för känslorna är så starka och påtagliga när man är trött och kämpar på. Man mår så mycket, både bra och dåligt, och det är fantastiskt.
Sen finns det ytterligare anledningar:
Jag vill känna känslan av att komma i mål. Denna tanke är lite farlig för man vill inte hela tiden tänka på att komma i mål medan man springer. Man måste kunna vara i det jobbiga och inte längta tills det är slut. Men känslan av att komma i mål är ju fantastiskt härlig. Även tiden, dagarna efter loppen är härlig med tankar, minnen upplevelser som man skall bearbeta och sortera upp. Och till det kommer den fantastiska hungern efter loppen som knappt går att stilla. Man kan äta allt och allt är så gott. Och så en kall öl på det, mmmmm.
Ytterligare en anledning är att man träffar väldigt många trevliga människor. Desto fler lopp, desto fler lär man känna för det är inte så många som håller på med detta. Många återkommer i lopp efter lopp. Jag vill visa alla medlöpare som kämpar och de som lägger ner massor med tid på att arrangera lopp, att jag uppskattar det de gör. Jag vill på något sätt ge tillbaka och bidra till denna härliga community.
Slutligen finns det en del som jag tycker är intressant och vill lära mig mer om. Dels kring kroppen och träning men framförallt just detta kring motivation och hur hjärnan och känslor fungerar. Jag vill lära mig mer om det och hur jag själv fungerar. Det senaste året har jag insett hur viktigt det är och att jag inte är speciellt bra på det.