Nu var det alltför längesedan jag sprang ett lopp, jag saknar det verkligen. Nu kommer hösten då min tävlingssäsong brukar starta. Det är hög tid att fixa en plan och boka lopp.
Våren – både bra och dålig
Efter den fantastiska rivstarten på året med Sandsjöbacka Trail så var det tomt i min loppkalender. Februari gick till att återhämta sig och jag körde också en del gym. I Mars åkte jag på skidresor, det är grymt kul och också träning, men inte löpning.
Men min tid i våras gick inte bara till roliga saker. I hela mitt liv har jag tyckt om att läsa och följa nyheterna. Särskilt utrikespolitik har intresserat.
I våras hände det grejer i världen som jag gärna sluppit ta del av. Bottennappen var Zelenskyjs besök i vita huset och Liberation Day. Jag har följt kriget i Ukraina dagligen sedan det startade och att gradvis inse att Trump verkar vara på ryssarnas sida kändes helt bedrövligt. Liberation day var mer en ända stor förvirring med alla motdrag hit och dit.
Överlag känns det som att världen går åt fel håll, den blir sämre på många sätt och vi tar inte tag i de problem som behöver lösas. När jag var yngre kände jag inte så och att följa nyheterna gav på det stora hela en positiv känsla. Kalla kriget avslutades, muren föll, fattigdomen i världen minskade, demokrati spreds till fler länder och många människor, inklusive vi i Sverige, blev gradvis rikare. Nu har vi nästgårds ett krig med Ryssland som ingen vet hur det kommer sluta. Världsordningen och världsekonomin är i gungning och demokratin hotas i många länder. Klimatfrågan är helt passé. Enligt mig kan vi människor så mycket bättre.
Detta skall inte denna blogg handla om men det har påverkat mig och min träning genom att jag lagt mycket tid och energi på att läsa om förändringarna som pågår i världen. Detta skulle jag gärna velat slippa denna vår.
Sommarlov
Sommaren är alltid loppuppehåll för mig då vi gör andra saker, hela familjen. Träningen blev dock bra. Det blev mer löpning än i våras och framförallt på väldigt fina ställen. En favorit är Ramsvikslandet där vi brukar vara en vecka varje sommar. Jag kan verkligen rekommendera en löptur där, otroligt fint.
Summa summarum har jag så här i september sprungit 14% färre kilometer hittills i år än förra året. Det har dock blivit mer annan träning (mest gym) och mätt i tid har jag tränat 9% mindre i år än förra året.
För lång tid utan lopp
Jag skrev tidigare om mina tankar om lopp och mina planer för 2025. Att ha gått så här lång tid utan att vara anmäld till något har inte hänt på många, många år. Inte ens Göteborgsvarvet sprang jag i år, efter 12 år i rad. Det har känts helt fel att inte vara anmäld till något och jag har saknat att ha något se fram emot och träna för. Loppen ger mig glädje, gemenskap och mycket annat skoj.
Jag tror mitt beteende att anmäla sent är en rest från pandemin. Då var allt så rörigt med loppen, det var osäkert om de skulle bli av och om man kunde få pengarna tillbaka om de blev inställda. Dessutom visste man heller inte om man skulle vara frisk inför loppen då coviden kom och gick. Då lärde jag mig att anmäla mig så sent som möjligt. Nu är det annorlunda, loppen säljer ofta slut och ta i trä, jag blir sällan sjuk.
En tydlig lärdom är att jag bara ska gå in och anmäla mig, annars blir det inte av. Jag har tidigare skrivit om att livet runtomkring är viktigare än löpning och lopp men någon form av prio måste löpningen ha. Det blir inga lopp annars, det dyker alltid upp något annat i kalendern.
Kullamannen
Jag är ju heller inte anmäld till Kullamannen i år vilket jag nu verkligen ångrar. Särskilt när vi var i Mölle och vid Kullens fyr på utflykt i somras kändes det surt. Jag har till och med mailat arrangörerna för att höra mig för om de släpper fler startplatser framöver. Men icke, inga fler startplatser kommer tydligen att släppas.
När de släppte startplatserna valde jag ju att inte anmäla mig och det kändes helt rätt då. Nu känner jag saknad och som att jag kommer att missa Sveriges största ultratrailevent. Ja, det är dyrt, och nej, man får inte sälja sin startplats. Det är big business numera, så är det bara. Men att det finns ett sånt lopp i Sverige är egentligen bara kul, det finns ändå så många bra mindre lopp. Så fort de släpper startplatser till nästa år kommer jag att anmäla mig. Och jag skall maila dem igen kring årets lopp, kanske lönar sig tjat och fjäsk.
Dags för höst och lopp
Nu får jag ta mig i kragen och det är hög tid att anmäla mig för så här års brukar jag börja täva. Det stora målet för hösten och vintern är Sandsjöbacka Trail 185 km igen i Januari 2026. Jag skall fortsätta var den som klarat loppet flest gånger, så är det bara. Dessutom tycker jag om den råa, oglamorösa utmaningen med det loppet och nu har jag precis anmält mig, det finns ingen återvändo. Nu, när jag skriver detta har jag precis anmält mig.
Som uppladdning inför Sandsjöbacka har det de två senaste åren funkat väldigt bra med en backyard i September och Kullamannen i November. Då har jag känt att jag har fått koll på formen, fått testa lite nya praktiska grejer och känt mig bra mentalt laddad inför Sandsjöbacka i Januari.
Men när Bocksten Vinyard Backyard Ultra gick av stapeln i början av September var vi bortresta. Det hade jag så gärna sprungit för tredje året på raken då det är ett mycket trevligt lopp, jag gillar hela backyardutmaningen och det är en mycket bra start på min tävlingssäsong.
Så en nödlösning blir en backyard i Ulricehamn där svärmor bor. Jag är precis anmäld till det med. Det är dock bara en 12 timmars backyard, jag hade gärna sprungit en riktig som inte har ett slut, men det får duga. Reglerna i denna backyard säger att på 12e varvet är det placeringarna i mål som gäller. Man värmer alltså först upp med 11 timmar backyardlunk för att sedan spurta 6,7 km på tolfte varvet.
Hur väl jag placerar mig i ett sådant lopp har jag ingen aning om. Att springa 12 varv kan jag, men om jag kan vara snabb på det sista varvet, det är tveksamt. Snabbhet är inte något jag tränar eller använder mig av på andra lopp. Men har jag en skön känsla så borde det ändå gå hyfsat. Framförallt blir det härligt att springa lite längre igen och äntligen delta i ett lopp.
Sätila Trail är ett annat lopp jag funderar på (inte anmäld) som ersättning för Kullamannen. 85 km är längsta distansen, det går i November, inte långt från Göteborg. Jag sprang det 2021 och minns att det var fint och välarrangerat. Det var plattare och mer lättsprunget än förväntat. Då tog det 10 timmar och det får jag väl försöka slå.
Jag har även anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år. Det skall jag aldrig mer missa. Så nu är jag anmäld till tre lopp och det känns mycket bättre! Det här skall bli skoj!!!