Det är risk för att detta blir en lång kärleksförklaring men jag tycker verkligen Göteborgsvarvet är fantastiskt. Jag tycker också fler borde springa det, man behöver inte slå sitt rekord eller vara så seriös, det är ju folkfest och kul!
The early days
Det är helt klart så att Göteborgsvarvet betytt mycket för mig. Jag tror mitt första minne av det är att min mamma sprang det när jag var liten. Hon var så stolt minns jag. Det visade sig att jag också skulle bli det, många år senare.
Innan mitt första Göteborgsvarv 2012, var det många på mitt jobb som sprang det varje år. Många var 10, 20 år äldre än mig och jag var så imponerad att de kunde springa så långt. Till slut kände jag mig redo och jag köpte startplats för välgörenhet för att få en bättre startgrupp. Det visade sig vara smart då jag inte seedat mig och det är nog stor skillnad på att springa längre fram än i en startgrupp länge bak. Det är nog mer folkfest ju längre fram man är.
Jag minns inte riktigt mina två förstå Göteborgsvarv, 2012 och 2013, men 2014 minns jag väl för det kändes väldigt bra. Efteråt var jag minst lika stolt som min mamma varit och jag lovade mina kompisar och min bror att om de någonsin slog den tid jag sprungit på det året, 1:38:26, så skulle de få välja vad jag skulle ha på mig på Göteborgsvarvet året efter. Min bror gav sig den på att klara det och han har gjort många tappra försök. Som bäst har han varit fem ynka sekunder ifrån, men än så länge kan jag varje år springa i vilka kläder jag vill.
Personbästa på Göteborgsvarvet
2018 skulle visa sig vara mitt snabbaste år. Jag jobbade då bredvid Ullevi där det finns en mindre öppen löparbana där jag nötte intervaller på lunchen. Perfekt för att bli snabb. Men på varvet kom jag aldrig under 1:30 men däremot prick på 1:30:00. Kunde jag inte bara sprungit en sekund snabbare?
Jo, det hade jag kunnat om jag bara gjort en high-five mindre med några av barnen längs loppet, eller om jag bara pratat lite mindre med nån medlöpare eller struntat i att krama om min familj. Men så tråkigt det hade varit då. Jag tycker redan mitt snabbaste varv är mitt tråkigaste. Jag upplevde det som att jag hela tiden var tvungen att koncentrera mig och pressa mig. Om det kändes skönt och jag tänkte på annat, ja då gick det också för långsamt. Det handlade istället om att hålla stenhård koll på tid och tempo.
Revolt mot personbästa
Året efter mitt personbästa tänkte jag om. Göteborgsvarvet handlade för mig inte om rekord och att vara snabb, det handlade om att ha kul och njuta. Så hur gör man för att uppleva så mycket som möjligt av loppet?
Jo, jag blev farthållare 2019. Fantastiskt! Jag skulle tillsammans med en annan farthållare springa med flaggor på ryggen på 1:40. Alla farthållare samlades någon timma innan för att gå igenom hur det gick till. Det visade sig att många kände varandra för de varit farthållare på många andra lopp ihop. Det fanns en farthållarcommunity.
De pratade gamla minnen i stil med ”kommer ni ihåg när vi sprang maratonet med ballonger istället för flaggor och det blåste kuling, ha ha ha”. Det var fint att se gemenskapen och höra deras storys.
Min kompanjon för dagen som såg ut som en typiskt snabb och seriös löpare i korta shorts, linne och snabba löparglasögon, visade sig vara helt rätt som farthållare. Han gjorde high-fives med nästan alla barn, han startade vågen med publiken och snackade med massor av de andra medlöparna. Han sa att han var farthållare för att ha kul och för att det var mer socialt, och han fick nog ut det han ville av loppet. Han såg i alla fall ut ha väldigt roligt.
Jag tyckte också det var väldigt kul. Många andra löpare följde ju efter oss och pratade och ställde frågor. Socialt och kul, och att vara farthållare kan verkligen rekommenderas.
Året efter kom coronan, varvet ställdes in och jag började springa längre och längre. Men jag har varit med alla år loppet har arrangerats sedan 2012.
Inställning
Jag hör många säga att de inte kan springa Göteborgsvarvet för de inte tycker att de kommer få en ok tid. De är inte i samma form de en gång var, de har blivit äldre och de är långt ifrån att nå sitt personbästa och då vill de inte längre vara med. Jag tycker det är synd att se det så, man kan ju vara med ändå, för att uppleva folkfesten och för att springa för att det är kul. Så ser i alla fall jag det numera. Jag kommer aldrig slå mitt personbästa men jag hoppas varje år att jag får behålla min startgrupp. Det är ett lagom mål, då blir man i alla fall inte sämre.
Jag springer Göteborgsvarvet för att det är roligt, det är verkligen en folkfest längs hela banan. Det också ett väldigt proffsigt arrangemang som aldrig gått det minsta snett under de år jag har sprungit. Jag skall försöka springa Göteborgsvarvet många, många år till och hoppas fler gör det. Och man behöver verkligen inte försöka slå sitt rekord.