Anmäld till Sandsjöbacka Trail 185 km

Jag har precis anmält mig till Sandsjöbacka Trail 185 km som går av stapeln om 10 dagar. Det blir en rejäl utmaning.

Sandsjöbacka Trail 185 km

Denna variant av Sandsjöbacka Trail är ny för i år. Man skall springa från Skatås till Tjolöholms slott och tillbaka. Det speciella är att man måste starta med de som skall springa halva distansen, 90 km, klockan 06:00 på lördagen vid Tjolöholms slott men att man får välja starttid på fredagen i Skatås. Det gäller alltså att välja starttid så att man tajmar starten på andra halvan av loppet. Lurigt.

De första 90 km finns det heller inga depåer, bara en mack vid 50 km. Det gäller att packa mycket och bra, för det blir många mörka timmar utan support. Också lurigt.

Sen är det januari i Göteborg (ja i hela världen faktiskt). Men januari i Göteborg kan vara som nu, väldigt kallt, -15 grader. Det kan också vara runt nollan och riktigt, riktigt geggigt och halt.

Dessutom är terrängen mycket bökig på sina ställen. Jag sprang 90 kilometers varianten av loppet för två år sedan och minns att jag blev glad på slutet när jag kunde se 100 meter framför mig som var löpbara, utan nedfallna träd, klippor, branter eller andra hinder i vägen. Loppet kommer nog ta lång tid.

Ja, detta blir en rejäl utmaning. Det är mitt längsta lopp hittills och det kommer ta längst tid av allt jag sprungit hittills.

Hur känns kroppen?

Kroppen känns överlag bra. Jag har fått ihop många kilometer de senaste veckorna och jag vill bara springa mer. Det är en härlig känsla. Jag har helt skippat cykeln till jobbet och bara sprungit, det skall jag fortsätta med efter loppet.

Min ena bröstmuskel har dock blivit sur på mig. Konstigt att ökad löpning känns just där. Det känns obehagligt men går nog över med lite lugnare dagar fram till loppet.

Just nu har jag ont i halsen men det skall väl också hinna gå över. Det är säkert en ökad risk för sånt när man skall springa lopp på vintern.

Min akilleshäl, halgus valgusen, mår bra. Det tog många veckor efter Kullamannen innan den var helt återställd. Nu är den redo för att få sig en omgång igen.

Den mentala förberedelsen

Den mentala förberedelsen är så viktig men så svår tycker jag. Jag är så spänd på detta lopp då det är ett riktigt mörkt, kallt och långt äventyr men samtidigt är jag de senaste dagarna inte alls laddad. Vill bara vara hemma och sova på kvällarna, älskar när jag får gå och lägga mig och kan inte förstå att jag snart skall ut och härja i skogen i över dygn. Så brukar jag inte känna, jag brukar vara laddad.

Men det är ganska många dagar kvar så peppen kommer nog. Tills dess behöver jag fundera över mitt varför, varför jag skall fortsätta springa, varför jag skall gå i mål och varför jag vill göra detta.

Ärligt talat är detta ett lopp som är svårt att se fram emot. Det kommer vara mörkt, ensamt, bökigt och jobbigt. Inga vackra bergsvyer, ingen publik, ingen riddare i starten. Inget extra, inget gratis. Jag vet inte vad jag riktigt ser fram emot. Jo, andra löpare. Det är alltid så trevligt och kul. Den första halvan av loppet vill jag verkligen springa med andra då vi bara är 20 startande och får välja starttid. Det kommer därmed bli väldigt utspritt och ensamt om man inte håller ihop.

På andra halvan av loppet är det hela 90 anmälda som skall springa 90 km. Värsta folkfesten ju! Dessutom depåer och dagsljus. Att springa med andra är nog nyckeln i det här loppet. Det håller uppe humöret och är ofta en av de största behållningarna i loppen. Tiden och kilometrarna går också så mycket fortare när man pratar med andra.

Så att vara social kan vara ett delmål. Sen vill jag också på riktigt klara detta. Jag ser mina tidigare 100 miles lopp som relativt enkla för det har varit ganska få höjdmeter och jag har haft tur med vädret. Detta blir svårare och ett test på om jag kan springa längre sträcka och under längre tid. Klarar jag det är jag redo för ännu hårdare lopp.

Uppdatering 4 dagar kvar, halsont!

Fyra dagar kvar till Sandsjöbacka Trail 185 km och jag har fortfarande ont i halsen. Igår ville jag bara sova. Fasen också!

Svårt med uppladdningen

Istället för att planera och fundera på hur jag ska lösa allt som kan tänkas hända under loppet så oroar jag mig för hur jag mår. Igår var jag helt inställd på att det inte blir något lopp. Det kändes så klart tråkigt men också skönt för jag var så trött.

Idag känner jag mig 5% bättre. Inte mycket, men alltid något. Framförallt var jag sugen på att springa i morse, alltså springa överhuvudtaget, och det kändes härligt för det var ett par dagar sedan jag kände så. Kanske vänder det nu?

När ska man ställa in?

Det viktigaste är att det känns säkert att springa ett lopp. Det är inte värt att riskera hälsan. När man har mindre skador kan man känna av det under loppet och avbryta om det känns värre. Men är man inte fullt frisk är det en annan sak. Då kan det komma som en rejäl käftsmäll efteråt i form av en långvariga och ganska allvarliga sjukdomar.

Det här är ett lopp precis i närheten av där jag bor så logistiken är enkel och jag kan vara flexibel. Inga resor eller hotell att avboka. På så sätt kan jag ställa in väldigt sent. Så än så länge är det väl bara att vänta och försöka förbereda sig ändå. Det är mycket som skall planeras och packas och det är moment inför lopp som jag tycker väldigt mycket om så det är ju kul att göra även om det kanske inte blir något lopp.