Jag tycker det är svårt att sätta fingret på varför jag springer så mycket och ibland också så långt. Det är svårt att hitta rätt i själen, hitta ärliga anledningar och sen förmedla det med ord, men jag skall försöka. Jag lyssnat en del på den lysande podden Löparens själ och funderat på hur deras resonemang kan appliceras på mig.
Springer jag ifrån något eller till något
Man kan fråga sig om man springer ifrån något eller till något. Alltså springer jag för att komma ifrån något så som ångest eller stress? Eller finns det något jag vill uppnå med löpningen? Det som känns mest rätt i mig att säga, som det mest ärliga svaret, är att jag vill till något. Jag vill så gärna ut och springa imorgon, i övermorgon och helst varje dag. Jag tycker det är skönt och jag mår bra av det. Det är skönt under tiden jag gör det och efteråt. När jag tänker på att jag skall springa imorgon kan jag längta. Helst skulle jag vilja springa mer än jag gör.
Helt enkelt, jag tycker om att springa väldigt, väldigt mycket. Gällande lopp är det också något att se fram emot. Man planerar, förbereder sig och så känner man den spännande känslan av att man inte vet hur det kommer gå. Kommer jag klara av det som jag vill med loppet? Jag upplever det även som att det blir mer spännande ju längre man ska springa, för ju längre lopp desto sämre kan det gå och desto sämre kan man må. Det finns liksom mer i potten ju större utmaningen är.
Yttre påverkan till varför jag springer
Finns det någon yttre påverkan som får mig att springa eller är det inre motivation? Är det någon som sagt att jag behöver springa, kanske för att gå ner i vikt eller att jag sett folk på sociala medier som jag ser upp till? Eller är det en inre drivkraft som gör att jag vill springa? Den inre drivkraften finns helt klart där så som jag beskrev ovanför. Jag vill springa för att jag tycker väldigt mycket om att göra det. Någon yttre påverkan kan jag inte se mer än att jag får en viss bekräftelse på grund av min löpning. Många har sagt att jag är bra och duktig som tränar så mycket och ju längre man springer desto oftare vill folk prata med mig om min löpning. Bekräftelse tycker jag om precis som alla andra, det kan jag inte sticka under stol med, men ibland kan jag känna att det blir för mycket snack om löpning. Jag är ju fler saker och viktigare saker än en löpare och jag kan ibland bli trött på mig själv som går igång när någon frågar om min löpning.
Att springa långt och klara sitt längsta
Att det blivit så långt jag springer beror på att långsam löpning är den löpning jag mest tycker om. Tankarna kan vandra iväg, man kommer långt och ser och upplever mycket. Jag tycker även att det är så roligt och spännande att springa längre och längre. Det är en så fantastisk känsla av att klara sitt hittills längsta och det har nu hänt många gånger, från min första halvmara till mitt nu längsta som är 100 miles. Det har varit en rolig resa att göra med så många ”längsta” på vägen. Och den resan är inte över än. Längre kan jag.
Hälsan och träning
Däremot är hälsan ett skäl till att jag springer. Jag vill kanske inte leva så länge men jag vill i alla fall vara frisk länge. Framförallt vill jag inte bli sjuk i något man kan undvika i för tidig ålder. Jag vill kunna leka och sporta med barnbarn, om jag får några, och exempelvis åka skidor med dem. Hälsan är något som jag ofta tänker på och den spelar in. Min livsstil med mycket träning tror jag kommer ge mig ett friskare liv under en längre tid.
Just nu är löpningen min främsta träningsform. Så har det inte alltid varit. Jag har inte tränat mycket i mer än 10-12 år och träningsformerna har varierat. Det har varit en hel del gym och förr fokuserade jag på att bli en snabb löpare på kortare distanser. Var mitt fokus kommer ligga framöver kommer säkert fortsätta att ändra sig. Man tröttnar eller hittar nåt nytt. Eller så är det omständigheter som ändras, jag gymmade exempelvis som mest när jag jobbade på SKF som har gratis gym precis vid jobbet. Ett av de bästa gym jag varit på. Och springa långt passar just nu, det kanske det inte alltid gör. Men träna, det kommer jag nog alltid fortsätta med.