Efter rivstarten i Januari 2024 med Sandsjöbacka Trail 185 km hade jag ingen plan med träningen för året. Jag hade planer för annat som är mycket roligare och viktigare än löpning. Löpningen fick vänta. Inga lopp var inplanerade och jag hade inget mål i sikte förutom att bärga guldringen från Kullamannen i November. På måfå satte jag upp ett mängdmål i Strava som resulterat i en ganska ensidig träning, mestadels med löpning till och från jobbet. Men trots brist på genomtänkt struktur och brist på variation i träningen så ser jag resultat och nu är det snart dags för lopp.
Målet
I början av året satte jag upp ett mål i Strava att springa i snitt en mil om dagen hela 2024. Då var det helt oseriöst och utan eftertanke men jag kikar ofta på det målet så jag vet hur jag ligger till och det får mig att springa mer. Jag vill nå det där målet och därför har det blivit fler mil i år än tidigare år.
Målet gör att jag väljer löpning framför andra träningsformer för jag vill logga mina mil i Strava. Jag väljer också bort löpning som inte ger så mycket mil, så som backintervaller. Eftersom man skall variera sin träning så vet jag att detta inte är så bra i längden och nästa år kommer jag absolut inte lägga upp ett likande mål. Kanske sätter jag upp ett mängdmål med en viss distans under en månad eller två, men inte ett helt år, det är alldeles för länge.
Träningen
Löpningen i år har mestadels blivit långsam och på asfalt även om jag försöker hålla till i skogen så mycket jag kan. Jag springer nästan aldrig pass över två timmar och jag har heller inte sprungit långa lopp. Löpningen blir istället relativt kort och ofta, nästan varje dag.
Lite variationer det ändå blivit i träningen. Jag har under året provat rörlighetsträning via appen Dynamic Runner som var mycket bra. Den rekommenderas. Det var övningar som kändes som de hjälpte och träffade rätt, de var lätta att göra hemma och krävde inte mycket redskap. I appen fanns en mängd olika program att välja på för att förbättra rörlighet eller styrka eller för att fokusera på vissa områden på kroppen som man vill förbättra. Vissa övningar kör jag fortfarande för att förbättra mina svagheter, framförallt fötterna. I perioder har jag även kört styrka på utegym men mestadels har det blivit löpning, dag ut och dag in, fram och tillbaka från jobbet i låga pulszoner.
Transportlöpning
Ett effektivt sätt att få träning gjord och för att logga många mil är transportlöpning och löpning har blivit mitt främsta sätt att ta mig till och från jobbet. Rakaste vägen dit är 7,5 km och helt på asfalt. Den vägen tar jag alltid när jag springer hem för då vill jag snabbt hem till familjen och äta middag. Till jobbet försöker jag springa längre, mellan 10 och 17 km, och helst med en sväng upp i närmast skog, Änggårdsbergen. I genomsnitt har jag nog i år sprungit till och från jobbet tre till fyra dagar i veckan. Resten av dagarna blir på cykel.
I början av året kunde jag på jobbet känna en stress i kroppen när jag sprungit dit på morgonen. Det är numera mycket bättre och jag känner mig lugnare i kroppen. Jag har väl vant mig. Nu är det ingen större ansträngning att springa till och från jobbet, utan jag tycker verkligen om det. Det är skönt att komma ut och röra på sig varje dag och det är ett fantastiskt sätt att reda ut tankarna. Exempelvis vet jag precis vad jag ska göra på jobbet när jag kommer dit, för det har jag redan planerat och förberett under löpturen på vägen dit.
Dessutom har jag lyxen att jobba precis vid havet. Under sommarhalvåret har jag badat istället för att duscha efter att jag sprungit till jobbet. Löppass med morgondopp innan jobbet, det är en fantastisk start på dagen. Tack vare en varm höst badar jag ibland fortfarande och nu är det oktober.
Skadeläget
Skadeläget är bra. Jag har bara små skavanker som jag kämpar med, men sedan ett par månader känns de inte speciellt allvarliga.
Dels har jag en tjurig häl. Haglunds sjukdom gissar jag att det är för det är en ömmande knöl där bak. Det är inte så farligt men jag försöker göra tåhäv ofta och stretcha hälen när jag sprungit så att det inte blir värre. Än så länge håller den sig i schack trots att den är över ett år gammal.
Min halgus valgus är bättre, kanske tack vare att fottränting är den rehab jag gör mest. Eller så beror det på nya inlägg och bättre skor. Oavsett så påverkar den mig inte alls längre.
Gällande ryggen jag opererade för ett par år sedan så har jag numera aldrig problem med den. Jag tror att löpningen stärkt den så att den förhoppningsvis håller sig bra lång tid framöver.
Dags för lopp
På sommarhalvåret springer jag oftast inte lopp för att det finns så mycket annat kul att hitta på. Men nu är det dags för den mörka vintern och då piggar lopp verkligen upp tillvaron. Exempelvis har November gått från en tråkig höstmånad till en verklig höjdpunkt på året tack vare att jag börjat springa Kullamannen som går då.
För tre veckor sedan inledde jag tävlingssäsongen med Bocksten Vineyard Backyard Ultra och jag har aldrig sprungit 140 km så enkelt. Kroppen kändes mycket bra och lätt. Givetvis blir man trött av springa så länge och av att inte sova på en natt men kroppen kändes starkare än någonsin på en sådan sträcka. Jag sprang samma lopp förra året och det kändes betydligt enklare i år. Formen känns bra inför kommande tävlingar.
Näst på tur är Kullamannen, årets enda planerade lopp. Det ser jag verkligen fram emot. Sedan vill jag springa fler lopp i vinter. Jag funderar på Sandsjöbacka Trail, Gotrun på Gotland och Uka Pain men jag är inte anmäld till något mer än Kullamannen ännu.
Resultat av mitt mängdmål
Formen och skadeläget känns som sagt bra. Så varför har denna ensidig träning givit resultat?
Skadeläget kan också vara bättre eftersom jag inte sprungit något långt lopp på länge. Det kan även bero på att jag byggt upp kroppen, vant mig vid mer löpning och tagit mig till en ny nivå. Även om jag under många år stegrat min löpning och sprungit mer och mer så är det inte ens två år sedan jag sprang 100 miles för första gången. Jag är nybörjare på långa distanser. Dessutom har jag under stora delar av mitt liv inte tränat speciellt mycket. Så detta med att nöta en mil om dagen är nytt för mig. Nytt för fötter, ben och hjärta. Men nu känns det som att benen vant sig och att det är lättare att springa alla dessa pass.
Ser jag till vad som var problemet på mitt senaste lopp, Sandsjöbacka Trail, så var det att benen inte riktigt höll hela vägen. De blev väldigt trötta och jag fick svårt att ta mig fram på tekniska partier på slutet. Framförallt var det framsida lår som näst intill totalstrejkade när jag skulle springa eller klättra nedför. Benen blev väldigt stolpiga. Det har jag känt av tidigare på andra lopp också och är något jag borde förbättra. Men det har jag ju inte gjort, utan istället bara matat på, med mil efter mil. Så jag kunde nog ha nått bättre resultat under 2024 om jag tränat rätt, fokuserat på mina svagheter och inte bara tittat på mitt mängdmål.
Då är det tur att löpning inte alls bara är viktigt för att nå resultat. Jag har tyckt om att träna som jag gjort så det kommer jag nog fortsätta med, även utan Stravamål och med mer variation i träningen.